Huhu - är du där ännu? Vi närmar oss slutet, nämligen! Noterar du min skeptiska min? Ser du det klimpiga potatismoset, pojkskeden, alltihopas eländighet? Varför har jag jamas? Vad är det för fel på mina föräldrar? Kunde man inte tänka sig att man hellre skulle äta potatismos iförd nån typ av icke-nattkläder? Fattar du nånting av det här?
(Och om tant Gunilla råkar se detta vill jag ännu en gång tacka för pyjamasen och betona att den funkar utmärkt att sova i. Men med mos? Passar den till just mos?)
Det här skitbloggverktyget ger mej och min mamma krupp! Och krupp är farligt! Vet du om det alls går att ladda upp mer än en bild i taget? Huuur gör man? Kan du lära en fyramånaders kruppatient? Anyways: Vet du vad detta är?
Facit: Det är en ultrapedagogisk kanintallrik som både lär en räkna och illustrerar tomatodlingens grundprinciper. Och så pojkskeden. Minns du?
Det här är nog en av de låtar jag lyssnat på mest på i hela mitt liv, om man räknar antalet genomlyssningar. Jag minns speciellt en hemskt tråkig midsommar när jag och din mamma låg och lyssnade på Counting Crows-skivan på golvet i mitt rum. Det var egentligen ganska trevligt.
Nu är din spellista äntligen klar, Agnes! Jag tänkte att vi typ kunde ta en låt om dagen för att göra det hela lite mera spännande. So, here we go!
Låt 1:
Det är Håkan Hellströms första hit förstås och den är ju så bra. Det var vår och jag gick första året vid Åbo Akademi. Jag bandade in den på kassett från P3 när jag var hemma i Österbotten och spolade tillbaka och spelade den om och om igen. Jag minns att det första jag gjorde när jag kom hem efter att ha varit en månad i Skottland var att lyssna på Känn ingen sorg för mig Göteborg i min lilla studiebostad. Det var en fin kväll. Låten fick också ge namn till den här spellistan eftersom din mommo var övertygad om att du skulle bli en ”lillebror”!